När vi köpte huset så stod takbyte på agendan. Det kändes som ett gigantiskt och lite ångestladdat projekt..men det var ju tvunget att åtgärdas, så det var bara att slå slag i saken. Vi anlitade en fantastisk snickare på ön. Lyhörd och hjälpsam. Vi bytte farstutaket själva, med hjälp av min svärfar. Varken jag eller Sofia har bytt tak innan…men någon gång ska ju vara den första. Vi lyckades både pricka storm, regn och snöoväder. Med rejäla tungpresenningar så lyckades vi göra det bästa av situationen. Det finns ett moment, som tyvärr inte finns på bild, där jag ligger som en sjöstjärna i stormen på taket och försöker hålla kvar en presenning. En klassisk bild när man ser sig själv utifrån och drar paralleller till ”Ett päron till farsa”..
Målet var att byta hela taket ända ner till takstolarna. Med förhoppning att takstolarna var hela och intakta. Så alltså: ny råspont, underlagspapp, läkt. Vi ville dock behålla de gamla enkupiga pannorna eftersom dom var tillräckligt fina för att brukas i åtminstone 30 år till plus att enkupigt kan vara lite knepigare att få tag i.
Under pannorna låg det gamla orginaltaket som bestod av falsad plåt, men lagd i små små bitar. Under plåten låg någon slags gles spont (såg ut som sängribbor). Kattvinden var helt oisolerad medan man isolerat längst upp i nock med halmspån. Takstolarna var hela och intakta, men vi valde att göra nya som placerades ovanpå de gamla för att vi ville isolera huset. Alltså höjde vi taket med ca 15 cm för att kunna spruta in cellulosaisolering i det nya utrymmet.
Vi vill hela tiden försöka behålla den gamla stilen på huset. Därför valde vi att behålla ”tassarna” på
takstolarna och även behålla fiskbensmönstret i de överhängande partierna.